Klarare tankar med hiss och tweet

En av de svårigheter som studenter ofta möter när de skriver är att göra klart vad texten egentligen handlar om. För läsaren kan det verka som om den handlar om många olika saker, och det syns inte riktigt hur de hänger ihop. Studenten lyckas inte lyfta fram textens huvudtanke. Detta, vågar jag påstå, beror inte sällan på att huvudtanken är oklar för skribenten själv. Det dunkelt sagda är, som bekant, ofta det dunkelt tänkta.

För att förbereda studenterna inför en skrivuppgift, kan vi låta dem träna på att upptäcka kärnan i det som ska skrivas. En nyttig övning kan vara att formulera en tweet – att sammanfatta det som man vill få sagt på max 140 tecken. Med ett sådant begränsat format måste skribenten verkligen fokusera på det mest centrala! Studenten kan sedan utnyttja tweeten som utgångspunkt för att bygga upp en längre text kring samma huvudtanke.

En motsvarande muntlig övning, som också tvingar studenter att tänka efter vad som är själva essensen i till exempel ett projekt som ska avrapporteras, är en så kallad hisspresentation. Här gäller det att på 30 sekunder tala om vad projektet handlar om – för en tänkt finansiär. För att lyckas övertyga mottagaren om varför projektet är viktigt och intressant krävs det förstås att man själv är på det klara med detta. Genom hisspresentationen får studenterna träning i både att sammanfatta sitt projekt och att sätta in det i ett större sammanhang – något som de har god nytta av när de ska skriva sin rapport.

Hisspresentationen, och en rad andra kommunikationsövningar, finns mer utförligt beskrivna i Sara Santessons och min bok Retorik för naturvetare – skrivande som fördjupar lärandet. Fler exempel kommer också att följa här!