tisdag 26 oktober 2010

Olika ämnen, olika språk

För någon vecka sedan var jag på den högskolepedagogiska konferensen NU2010 i Stockholm. En av höjdpunkterna för mig var en presentation av språkvetaren Mona Blåsjö, Stockholms universitet. Hon lyfte fram hur språket i studenters uppsatser speglar ämnets vetenskapsteoretiska karaktär. De två ämnena nationalekonomi och historia fick tjäna som exempel och visade på ett slående sätt hur både disposition och ordval, och i vissa fall även ordens innebörd skiljer sig åt i texterna.

Det är intressant att se att ett ämne som nationalekonomi, som vetenskapsteoretiskt ligger ganska nära matematik och naturvetenskap, har ett språk som är inriktat på ”ett problem och en lösning”, d.v.s. en logisk följd. Exempel på formuleringar som är vanliga i sådana texter är ”följaktligen får vi”, ”vi kan se att” och ”därmed”. Historieämnet å sin sida är i stället inriktat på att belysa olika perspektiv, vilket gör uttryck som ”dock” och ”däremot” vanliga.

Ordet diskutera kan ha olika betydelse beroende på vilken ämnestradition man kommer ifrån. Mona Blåsjö pekade på att det kan vara svårt för studenter att veta vad det innebär att ”diskutera” något i en text. För läraren är det självklart, men inte alltid uttalat.

Ett liknande exempel, som jag kommer att tänka på, är ”analysera”, som kan syfta på helt olika företeelser inom samhällsvetenskap och naturvetenskap. Medan samhällsvetarens analys är en tankeprocess kan den för naturvetaren rätt och slätt betyda att man stoppar in ett prov i en apparat och får ut mätdata. Inte konstigt att vi ibland missförstår varandra!

torsdag 21 oktober 2010

Veckans poptips: En bra början

Något som har avgörande betydelse för om en artikel över huvud taget blir läst är rubriken. En bra populärvetenskaplig rubrik ska helst uppfylla flera krav: den ska väcka intresse, skapa välvilja och läraktighet hos läsaren, gärna vara klatschig och, förstås, stämma överens med själva artikelns innehåll.

Det är inte så lätt att uppfylla alla dessa krav, särskilt inte för den som är van vid långa, vetenskapliga, etiketterande rubriker. Men det finns en del som lyckas riktigt bra. Här är några av mina personliga favoriter:

Membranproteiner – cellernas Sankte Per
Gener som överlever arten
Maktskifte på Kungsmarken
Sjögräs och bakterier – ett otippat team
Växternas underjordiska byteshandel

Det finns inget givet recept på hur man bygger en bra rubrik. Däremot kan vi se att de här exemplen har några saker gemensamt. De är relativt korta. Dessutom innehåller de retoriska figurer som metaforer och personifiering, d.v.s. författaren jämför med något som är mer välkänt för läsaren, och ger mänskliga egenskaper åt molekyler och organismer. De är också fria från obegripliga facktermer, krångliga artnamn och detaljer som bara intresserar en specialist. Det sistnämnda tycks annars vara det som vi har svårast att frigöra oss ifrån.

måndag 11 oktober 2010

Betraktelse över stavfel, anglicismer och andra mutationer

Visst är det fascinerande att se hur språk kan utvecklas över tid? Ord byter stavning och grammatiken förändras. Det som ansågs fel i går är rätt i dag. Och tvärtom. Vissa förändringar välkomnas medan andra provocerar och skapar debatt. Ska det heta juice eller jos? Mejl eller e-brev? Eller något annat? Vad är det egentligen som ligger bakom förändringarna, och varför lever vissa av dem vidare medan andra dör ut?

Processen påminner mig om de levande organismernas evolution. Det är förstås vitt skilda mekanismer som ligger bakom de två fenomenen, ändå kan jag inte låta bli att jämföra dem. Organismernas evolution utgår ifrån de mutationer som sker i DNA-molekylen, alltså biokemiska förändringar i det genetiska materialet. De språkliga förändringarna är mer abstrakta och tar sig uttryck som en tanke, ett läte eller en symbol.

När ord byter stavning rör det sig ofta om små förändringar. Hvit blir vit, ändtligen blir äntligen och hafre blir havre. Översatt till mutationer i DNA:t skulle det motsvara att en kvävebas försvinner eller ersätts med en annan. Andra, lite större förändringar i språket kan bero på att vi lånar ord och fraser från andra språk och också att vi påverkas av hur de andra språken (numera oftast engelska) konstruerar meningar. Uttryck som ”tåget lämnar kl. 07.05”, ”starta upp” och ”effekten av tobaksrök” skulle närmast motsvaras av mutationstyperna deletion, duplikation och translokation, d.v.s. att en bit av DNA:t försvinner eller tillkommer, eller att två bitar byter plats. Fraserna ”det är upp till honom” och ”laga din egen barnmat” får nog sortera under hoppande gener, DNA-bitar som flyttar runt lite hur som helst. Här placerar jag också inlånade ord, som med tiden dessutom ofta får sin stavning anpassad till svenskan, t.ex. portfölj, tejp och webb.

Så långt finns det många likheter, men det finns också skillnader. Mutationer sker slumpmässigt. De språkliga förändringarna finns det en tanke bakom. En mänsklig vilja att förenkla och försköna och göra språket funktionellt. Så vad är det som avgör om en språklig förändring lever kvar eller inte? Vad beror det på att vi i dag alla använder tejp, men ingen dricker jos? Vilka krafter är det som verkar på språkets utveckling? Bland de levande organismerna är det de individer som är bäst anpassade till sin miljö som överlever om det naturliga urvalet får styra. Det finns inget facit, ingen som dömer ut en mutation på förhand (och tur är väl det, annars hade vi alla fortfarande simmat runt som amöbor). Tiden får helt enkelt utvisa om mutationen var gynnsam eller inte.

Sak samma är det nog med språket; det finns krafter som verkar i olika riktningar. Reformivrarna som driver på utvecklingen. Lärarna som rättar stavfel. Språkpoliserna som vill bevara. De innovativa som skapar nytt. De trendiga som använder det nya. Och den vanliga människan som inte alltid reflekterar över vilka ord och uttryck hon använder. I språkets evolution värderas varje förändring så snart den sett dagens ljus. Urvalet görs på olika grunder och det tycks som om resultatet, precis som i fysiken, blir summan av krafterna. Återstår bara att se om vi i framtiden kommer att maila, mejla, e-posta, eller skicka e-brev till varandra.

torsdag 7 oktober 2010

Veckans poptips: Vilse bland satsdelarna

Som skribent kan man välja att använda aktiv eller passiv form. I den populärvetenskapliga genren är den aktiva formen oftast att föredra. Det finns framför allt två skäl till detta. Berättelsen blir mer personlig om det finns en jag-person eller vi-grupp. Man undviker också de grammatiska snubbeltrådar som lurar i den passiva formen.

Betrakta följande två meningar:

A. Fosfoproteinerna kan bara hittas genom att mortla de gröna bladen.

B. För att kunna hjälpa företaget med att minska dess påverkan på miljön så intervjuades personer på företaget samt även personer på andra företag för att kunna jämföra sig med dem.

Båda är exempel på det som brukar klassificeras som brott mot den s.k. subjektsregeln. Enkelt uttryckt har meningens subjekt inte blivit riktigt det som författaren hade tänkt sig. I mening A blir det ”fosfoproteinerna ” som ”mortlar” och i B blir det ”de personer som intervjuas” som ”hjälper företaget”. Även om läsaren ändå förstår vad som menas får hon lätt en känsla av att något inte står rätt till.

Efter en liten bearbetning har problemet avhjälpts:

A. Fosfoproteinerna kan isoleras ur växtcellerna genom att man mortlar de gröna bladen.

B. För att kunna hjälpa företaget med att minska dess påverkan på miljön så intervjuade jag personer på företaget samt även personer på andra företag som en jämförelse.

fredag 1 oktober 2010

Veckans poptips: Med metaforen som redskap

Ett effektivt sätt att förklara komplicerade begrepp eller fenomen är att dra en parallell till något mer välkänt och vardagligt. Ett retoriskt grepp som utnyttjar detta är metaforen. Här följer några exempel!

Neutrofiler är immunförsvarets sopbilar.

Stamceller är egentligen bara arbetslösa celler, eller mer som celler i grundskolan. De har inte bestämt sig för vad de ska vara när de växer upp.

Kartan visar bara var genetiskt material finns om man kan koppla detta till en markör som finns på kartan. Det kan jämföras med att leta efter en liten ort på en karta: först letar man efter en storstad som man vet finns i närheten för att hamna på rätt spår.

Cancerceller bryter mot kontrollsystemens regler och de tar tillvara på varje tillfälle att göra det. De är egoister och en enda cell som tar sig förbi delningskontrollen kan äventyra hela organismens framtid.