Varför ska naturvetare skriva?

För många naturvetare är skrivandet ett nödvändigt ont, något man gör allra sist när en undersökning är klar. Man skriver ihop. Ett alternativ är att se det som att man skriver fram sina resultat och slutsatser. På det sättet blir skrivandet en tankeprocess där argument och motargument växer fram – lite som att skribenten förhandlar med sig själv.

Utbildningsforskarna Carl Bereiter och Marlene Scardamalia har beskrivit den här processen med en modell där två ”rum” möts, ett ämnesrum och ett språkrum. När vi skriver om ett ämne sätter vi ord på begrepp, fenomen och samband. Vi använder språket för att klargöra vad saker och ting inom ämnet betyder och hur de förhåller sig till varandra. Samtidigt använder vi språket för att reflektera över det vi kommer fram till, vilket i sin tur skapar mening och öppnar för nya sätt att se på ämnet. Det är genom den här processen, där ämneskunskap och språkliga uttryck frotteras med varandra i våra tankar, som en djupare förståelse kan växa fram – en förståelse som inte bara omfattar ämnet, utan också språket och vetenskapen. Utbytet mellan det ämnesmässiga och det språkliga rummet hjälper oss alltså att förstå ämnets delar och helhet, olika sätt att förklara och övertyga, och inte minst, vad vetenskapen som sådan innebär. Och det, skulle jag påstå, är tillräckligt goda argument för att skriva.

Flera fördelar med metaforer

Metaforer är en bra hjälp när man ska förklara komplicerade företeelser. Det vet varenda lärare. Men det är inte bara när vi själva ska förklara som metaforer kan komma till nytta. De kan också utnyttjas på andra sätt i undervisningen.

Om elever får förklara fenomen och begrepp genom att använda metaforer kan vi som lärare också få en uppfattning om deras förståelse. Extra tydligt blir det när eleven konstruerar metaforer själv. Det är ju svårt att hitta en träffsäker metafor om man själv inte riktigt har begripit. Elevens val av metafor ger på så sätt en diagnos av förståelsen.

Dessutom kan själva konstruerandet av metaforer bidra till en bättre förståelse. När eleven med språkets hjälp skapar en konkret bild av det abstrakta, kopplas det ämnesmässiga ihop med det vardagliga. Då måste eleven aktivt välja, och välja bort, olika tänkbara alternativ som passar mer eller mindre bra som bild av det som ska förklaras. Och den processen – när eleven provar sig fram, tänker efter och värderar de olika varianterna – kan vara en väg till en djupare förståelse av ämnet.

Att arbeta med språket i skolans alla ämnen kan alltså bidra, inte bara till bättre läs- och skrivfärdigheter, utan också till en ökad ämnesförståelse. Inom ramen för Skolverkets satsning Läslyftet finns två fortbildningsmoduler som särskilt riktar sig till NO-lärare. Genom att läsa, reflektera och utbyta erfarenheter med kolleger kan de här tillsammans utveckla sin undervisning.

Mitt bidrag till Läslyftet har rubriken Skriva och förklara – en väg till ökad förståelse. Liksom modulernas övriga delar innehåller det både teoretiska och praktiska moment om hur elever kan träna på att förklara, bland annat med hjälp av metaforer. Tillsammans innehåller de två modulerna en rad artiklar och övningar som kan inspirera till ett språkutvecklande arbetssätt som också främjar det naturvetenskapliga lärandet.

Populärvetenskapens förklarande ljus

Det finns ett flertal anledningar till att vi bör popularisera forskning. I artikeln Populärvetenskapens förklarande ljus lyfter jag fram fem goda skäl: demokrati, kunskapsförsörjning, samarbete över ämnesgränser, tillämpning och nya insikter. Artikeln publicerades i dag i Linköpings universitets tidskrift Venue. Läs den gärna här!   

Så lär sig teknologer kommunicera

För en civilingenjör räcker det inte att vara bra på teknik. Det gäller också att kunna kommunicera sin kunskap, precis som inom alla yrken. Därför har Lunds Tekniska Högskola satsat på att göra teknologer bättre på att skriva och tala. Under ett år har jag, tillsammans med Sara Santesson, lett projektet Kommunikation i teknisk utbildning (ett systerprojekt till KomNU, Kommunikation i naturvetenskaplig utbildning). Och nu syns resultatet: teknologerna blir verkligen bättre på kommunikation när de får träna på ett systematiskt sätt!

Alla LTH-lärare som har medverkat summerar och utvärderar hur muntliga och skriftliga övningar har vävts in i ämneskurserna. I flera fall poängterar de att övningarna inte bara har förbättrat teknologernas förmåga att kommunicera, utan också har gett dem en ökad förståelse av ämnet. Andra positiva bieffekter är ett ökat engagemang och ansvar bland studenterna. Fler håller deadline och texterna blir bättre, och det i sin tur sparar lärarresurser när läraren slipper ägna sig åt att påminna och att rätta undermåliga texter. En intressant iakttagelse är också att kvinnor visar särskilt stort intresse för kommunikationsövningarna. Kanske kan ett ökat inslag av kommunikation rentav göra tekniska utbildningar mer attraktiva för kvinnor?

Alla erfarenheter från projektet finns samlade i rapporten Så utvecklas teknologers kommunikativakompetens – LTH-lärares erfarenheter av kommunikationsundervisning. Vi hoppas att den ska vara till inspiration för fler!