Om vi vill
att våra studenter ska bli goda skribenter är det förstås viktigt att vi lärare
kan stötta dem i deras utveckling, oavsett vilket ämne vi själva undervisar i.
För bäst resultat bör skrivandet nämligen tränas i ett ämnessammanhang, visar
forskningen. Det är alltså inte lika effektivt att skicka iväg studenter på
en skrivkurs som att ge dem skrivuppgifter inom ämneskursen. Nu tänker du kanske,
som så många andra, ”Jamen, jag är ju ingen språklärare, jag är (fyll i själv:
kemist/geolog/fysiker ...)”. Lugn, det är inga problem. Bara man har de rätta
verktygen, och det är dem vi ska bekanta oss med framöver.
Det som den
skrivdidaktiska forskningen har kommit fram till är att det finns tre faktorer
som är viktigare än andra när skribenter utvecklas. Den första är goda exempel.
Det gäller därför att studenten får läsa texter inom den genre som hon själv
ska lära sig skriva. Är det labbrapporter som ska skrivas behöver vi visa goda
exempel på sådana, och längre fram i utbildningen är det välskrivna
examensarbetsrapporter och forskningsartiklar som får fungera som exempel. Men
det räcker inte för studenterna att bara oreflekterat läsa texterna. Vi måste
hjälpa dem att analysera, och förstå vad det är som gör de bra texterna bra.
Den andra
faktorn är skrivande. Den som skriver mycket utvecklar hantverket bättre än den
som inte skriver. Men vad är det studenterna ska skriva? För att bli en god
skribent måste man förstås träna inom den genre som man vill utvecklas i. Men
inte bara. Det har visat sig att variation främjar utvecklingen. Precis som
backhoppare, curlare och konståkare inte enbart tränar sin egen idrottsgren,
utan förmodligen också styrketräning och löpning, behöver skribenter allsidig
träning för att utvecklas. Den som behärskar olika genrer, och dessutom förstår
vad som skiljer dem åt, har också lättare för att lyckas inom sin egen
paradgren.
Den tredje
och sista framgångsfaktorn är respons. När studenterna har skrivit sin text
måste de få bekräftat vad de har gjort bra. De behöver också veta hur texten
kan bli ännu bättre. En vanlig invändning från lärare brukar låta ungefär såhär:
”Nä, det går inte, jag har hundrafemtio studenter, jag kommer ALDRIG att
hinna läsa och kommentera alla texter!”. Ingen panik. Det finns en lösning.
Och efter
denna upptakt ska vi snart se hur skrivträning kan vävas in i
ämnesundervisningen – och bli effektiv med hjälp av just goda exempel,
skrivande och respons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar