Ingen har
väl undgått den senaste tidens larmrapporter om svenska skolelevers och
studenters allt sämre studieresultat. Debattens vågor går höga och lärare
vittnar om hur illa det är ställt, inte minst med läsförståelse och
skrivfärdighet, på alla nivåer i utbildningssystemet. Det är inte heller
ovanligt att högre utbildningar får ”bristande kvalitet” i
Universitetskanslersämbetets utvärderingar, just på grund av att studenternas
förmåga att kommunicera fallerar.
Samtidigt
som denna försämring sker, pågår runt om i världen forskning om hur vi lär oss
kommunicera – hur vi blir goda skribenter och talare, och hur samtal och
skrivande dessutom kan bidra till vår förståelse. Men varför används då inte
denna forskning i klassrummet?
Svaret får
vi i en artikel av biologen och skrivdidaktikern Julie Reynolds och hennes
kolleger, här med mina kommentarer inom parentes.
1) Skrivdidaktisk forskning
publiceras i facktidskrifter om språk och lärande (för det är den typen av publikationer som
har högst status, och som därför ger bäst utdelning i forskarnas jakt på
meriter).
2) Lärare/forskare, i till exempel biologi, läser facktidskrifter
inom sitt eget ämne (för det gäller att hålla sig à jour med forskningen inom
just detta ämne).
3) Lärare/forskare, i till exempel biologi, läser inte
facktidskrifter om språk, och knappast heller om lärande (eftersom undervisning
inte på långa vägar är lika meriterande som forskning).
Slutsatsen är inte svår
att dra: undervisning i ämnena, och forskning om skrivdidaktik, sker i
parallella universum.
Okej, det
var kanske ingen som blev förvånad. Men desto mer häpen blir man av att det här får fortgå, trots att förmågan att skriva, och kommunicera muntligt också för den
delen, uppenbarligen anses ha betydelse – både i UKÄ:s utvärderingar och i
studenternas framtida arbetsliv. Och trots att vi vid det här laget vet en hel
del om hur skrivfärdigheter kan utvecklas effektivt. Så vad väntar vi på?
Kanske på att det ska bli mer meriterande att undervisa, och att sprida
forskningsresultat även utanför den egna ämneskretsen. Eller också struntar vi
i det där med meritering och sätter igång direkt. Sagt och gjort, i några
veckor framåt kommer det här i Naturvetarspråk att handla om skrivträning.
Handfasta tips och konkreta övningar utlovas, för alla som undervisar om
skrivande, eller som helt enkelt vill utvecklas själv.
Toppen!
SvaraRaderaDet ser jag fram emot. :-)
Det gläder mig, Marie :-)
SvaraRadera