Bokslut och framåtblick

När terminen snurrar på som bäst känns det ibland som att man trampar vatten och inte kommer någon vart. Då är det svårt att se vad man faktiskt uträttar. Tid för reflektion är ju sällan något vi prioriterar. Alldeles för sällan, skulle jag vilja säga. För det är just när man blickar bakåt och summerar, som man får syn på i vilken riktning man ska fortsätta framåt. Och när är väl ett bättre tillfälle för eftertanke än tiden mellan skinka och champagne?

För min egen del har året som gått varit rikt på händelser som, sett såhär i backspegeln, alla på något sätt hänger ihop. Det har varit undervisning och handledning, forskning och konferenser, allt med den gemensamma nämnaren tanke och språk: hur man kan skriva för att lära, samtala för att förstå, hur kommunikation kan vara både ett mål och ett medel när vi undervisar. Detta – att språket kan vara en väg till förståelse – är också temat för två intressanta didaktikprojekt som jag just nu har förmånen att handleda, det ena inom matematik och det andra inom molekylärbiologi. Mer om dem på det nya året!

Speciellt roligt är det att kunna förverkliga den modell för kommunikationsträning som Sara Santesson och jag presenterar i vår bok Retorik för naturvetare – skrivande som fördjupar lärandet. Genom storsatsningen KomNU, som jag har nämnt tidigare, utvecklar den naturvetenskapliga fakultetens lärare en rad kommunikationsövningar, som ska ge träning och progression genom utbildningen. Arbete pågår, engagemanget är stort och aktiviteten febril. Fortsatt rapportering följer framöver!

Och förutom de pedagogiska och vetenskapliga sysslorna har jag, efter visst modsamlande, gett mig in på ett skönlitterärt stickspår. I höstas såg min barnbok, Alvas önskehund, dagens ljus, och glädjande nog har den uppmärksammats med positiva recensioner. Fast det som betyder mest är ändå det varma mottagandet bland mina unga läsare. Det värmer alldeles särskilt gott i författarhjärtat när de redan frågar efter del två.

Summeringen av året som gått riktar ljuset mot succéerna. Visst finns det också mer slätstrukna och kanske rentav misslyckade händelser som har inträffat. Men det är av framgångarna vi lär, om vi förstår varför de blev en framgång. Det är också de lyckade satsningarna som bör staka ut kursen för framtiden, för nästa år. Intresset för kommunikationsträning i utbildningen bara växer, och utvärderingar av olika slag visar att behovet är reellt, både i skola och högre utbildning. Studenters och elevers färdigheter, framför allt de skriftliga, behöver stärkas. Och samtidigt som det sker finns goda möjligheter att också stärka deras förståelse av ämnena. Det är denna tanke som genomsyrar KomNU – och under nästa år får vi se konkreta resultat. Fler fakulteter och lärosäten visar nu också intresse för en liknande insats. Det öppnar dörren för nya möjligheter som gör det extra spännande att ta steget in i 2014. Och vill det sig väl rymmer det nya året också ett hörn för kreativt skrivande. Kanske lyckas jag då också uppfylla mina hundtokiga läsares önskan om en fortsättning på boken om Alva.

Jag önskar er alla ett gott slut, tid för reflektion och ett riktigt gott nytt år!