Ett vanligt råd till den som vill bli bra på att skriva är att läsa
mycket. Men stämmer det verkligen? Det tror inte jag. Och det jag vänder mig
emot är ordet mycket. Varför det?
Jo, om man slukar texterna utan att tugga, då hinner man aldrig riktigt
smaka på dem. För att förstå vad som gör en bra text bra behöver man stanna upp
och känna in, tänka efter. Det räcker inte att gilla en text, tycka att en
deckare är spännande eller att en roman är gripande eller underhållande. För
att själv utvecklas som skribent krävs mer än så. Man behöver kunna sätta
fingret på exakt vad i texten som får en att skratta, gråta, rysa av obehag
eller vällust. Man måste kunna formulera varför dialogen känns trovärdig, vad
det är som ger karaktärerna liv eller varför forskningsartikeln upplevs som
gedigen och övertygande. Om man inte kan sätta ord på kvaliteterna i andras
texter är det väldigt svårt att åstadkomma en bra text själv.
Så en mer framgångsrik strategi än att läsa mycket – om man vill bli en
bättre skribent – är att läsa lagom, och med eftertanke. Läsa med alla sinnen,
dröja kvar i känslan och göra den till en tanke. Försöka förstå vilka känslor
orden väcker. För om man sväljer texten i ett helt stycke blir man visserligen
mätt, men inte särskilt mycket klokare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar