Varför denna fixering vid vetenskapliga artiklar?

Det finns en rad skäl till att forskare bör skriva (och tala) om sin forskning på flera olika sätt och i olika sammanhang. De flesta är ganska självklara. Att forskning sprids även utanför universitet och högskolor är en fråga om demokrati. Det kan också leda till nya samarbeten med industrin, eller med forskare inom andra ämnen. Ytterligare ett sätt att sprida forskning på är att undervisa studenter – en av akademins främsta uppgifter. Och ett annat motiv är att man själv kan upptäcka nya infallsvinklar på sin forskning när man förklarar den för andra.

Allt detta talar för att forskare bör skriva om sin forskning för fler. Men hur många är det egentligen som aktivt sprider sin forskning utanför den egna kretsen?

Vad svaret än blir vågar jag nog påstå att de forskarna är alltför få. Och det finns bara ett enda skäl till att det är så. Det beror inte på att det är svårare att skriva populärvetenskapligt än vetenskapligt. Forskare är inga dumskallar – kan man lära sig skriva på det ena sättet kan man lära sig det andra. Det enda som behövs är träning. Det är inte heller så att populärvetenskapligt skrivande tar längre tid än det vetenskapliga. Alla vet vi hur oändligt lång tid det kan ta att få en vetenskaplig artikel publicerad innan alla granskare har sagt sitt. Nej, den enda anledningen till att de flesta prioriterar det vetenskapliga skrivandet är att det är det som är mest meriterande.

De negativa effekterna av sådan ensidig publicering uppmärksammades i veckan av Vetenskapsrådets nättidning Curie i artikeln Ett hav av olästa forskartexter (där jag är en av de forskare som blir intervjuad). Artikelns poäng är att forskare lägger sanslöst mycket arbete på att skriva sådant som läses av ytterst få. Ibland så få att de knappt finns. Och allt detta för att vi envist håller fast vid ett meriteringssystem som varken gagnar forskare eller samhälle.

Om vi vill värna demokratin, öka utbildningskvaliteten och skapa samverkan med resten av samhället, ja då borde väl ändå det smartaste sättet vara att uppvärdera det populärvetenskapliga och pedagogiska skrivandet. Låt oss hoppas att en sådan förändring är på gång snart. Mycket snart.