Höstmörkret kryper allt närmare och
snart är vi inne i advent, omtankens och givmildhetens tid. I sociala medier
belönas en man just nu med många ”likes” för sin generositet. Han har hjälpt en
äldre kvinna som inte kunde betala för sig i mataffären. Tack vare mannen som
sköt till det som saknades slapp hon lämna tillbaka några av de varor hon
skulle köpa. Det var vackert gjort, och samtidigt ganska självklart, är vi nog
många som tycker. Mannen är långt ifrån ensam, även om den goda gärningen framställs
som unik i medierna.
Händelsen får mig att tänka på en
novell, Omtankar i advent, som jag skrev för två år sedan. I den berättelsen är situationen
densamma. Skillnaden är att min huvudperson avstår från att hjälpa, trots att
hon kan. Alla gör vi våra val, och alla har vi våra skäl. Det kan också vara
olika vad som får oss att agera. Några inspireras av föredömen, andra av de
dåliga exemplen – ur fiktion eller verklighet. Men det spelar egentligen ingen
roll, så länge den som kan också vill. Och så länge vi visar vår omtanke och
medmänsklighet, i ord och handling. Året om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar