De flesta veckor i en universitetslärares
vardag är fyllda av alldeles vanlig undervisning, administration, möten och
ännu mer administration. Men så kommer den ibland, en sådan där vecka som är
lite annorlunda och som ger guldkant och ny fart framåt. Den senaste veckan har
varit just precis så.
Den började med en lördag (eller
fredag kväll om man ska vara nogräknad). Karlshamn, där vi har familjens
fritidsställe, invigde sina nya bibliotekslokaler mitt i stan och jag var där
och berättade om mina barnböcker, Alvas önskehund och Alvas valpsommar. På
lördagskvällen var det nya tag och jag signerade böcker för glatta livet på
Lundins bokhandel på Kulturnatten. Mycket folk och härlig stämning! Karlshamn är verkligen en
kulturstad och det var roligt att träffa alla hundtokiga läsare!
Efter helgen blev det lördag igen
(typ). Måndag–tisdag jobbade jag med Skolverkets projekt Läslyftet med kolleger
från Högskolan Kristianstad. Tillsammans arbetar vi fram ett
fortbildningsmaterial för grundskolans NO-lärare så att språket ska få ett tydligare
fokus i den naturorienterade undervisningen. Deadline närmar sig och den
inspirerande miljön på Talldungens gårdshotell i Brösarp gjorde nog att vi blev
extra produktiva!
I går var det dags för veckans mest
annorlunda upplevelse. Då var det provfilmning inför den nya MOOC-kursen om akademiskt skrivande. Kursen ska bestå av ett
antal videoklipp med föreläsningar och man kan lugnt säga att det inte kändes
som en vanlig föreläsning att stå och prata in i en teleprompter.
Förutom att det alltid är mer eller
mindre pinsamt att se sig själv på film var det en ganska surrealistisk
situation att inte se sin publik. I en vanlig föreläsningssal kan man se
studenterna nicka välvilligt när de förstår, eller rynka pannan när det blir
obegripligt. Men sådan direkt respons får man leva utan som MOOC-lärare. I
stället får man försöka fantisera fram en mottagare där på andra sidan
teleprompterns gula text.
Som tur var fanns vår utmärkta coach,
Julius Kvissberg, som stöd under filminspelningen. Under dagens pass fick vi
många bra tips om hur man bäst agerar framför kameran. Här ser ni mig under
övningen ”använd överdrivna gester när du talar”. Ja, ni vet ju det där om att
det är först när vi lämnar vår bekvämlighetszon som vi utvecklas ...
Nu har vi nått fram till slutet av
veckan och den här fredagsförmiddagen blev också lite utöver det vanliga. Jag
blev just uppringd och intervjuad av Vetenskapsrådets nättidning Curie om
varför vetenskapliga texter ser ut som de gör, hur de kan bli mer läsvärda och
tillgängliga, och varifrån man som skribent får sin inspiration. Nästa vecka kommer artikeln att finnas ute på nätet.
Men i eftermiddag blir det i alla
fall ett alldeles vanligt möte om högskolepedagogisk utveckling. Det känns
tryggt och bekvämt. Och i morgon är det ju lördag igen.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar