På gårdagens webbinarium ”Forskare, skriv för att bli läst!”
riktades fokus mot problemet att många akademiska texter är tråkigt skrivna och
otillgängliga för andra än den närmaste forskarkretsen. Men måste det vara så?
Och hur kan vi skapa mer levande och engagerande texter? Med dessa frågor som
utgångspunkt inledde Jenny Helin från Internationella Handelshögskolan i Jönköping och Högskolan på Gotland.
Mitt eget
bidrag tog avstamp i det populärvetenskapliga skrivandet och hur det både kan
leda till nya insikter och göra oss till bättre och mer medvetna skribenter. Men
också hur man som forskare kan uppleva det att lämna det trygga vetenskapliga
skrivandet och kasta sig ut i det okända. Möta en ny målgrupp, lämna
referenserna därhän och våga spekulera en smula – utan vare sig byxhängslen
eller livrem. För vad ska kollegerna säga när jag träder fram i rampljuset och
gör mig själv till ambassadör för en hel disciplin? Jag kanske hellre borde
veta hut och hålla tyst. Inte inbilla mig att jag är något, så länge det finns
äldre professorer som vet bäst och kan mest.
Kanske är
det just detta som bjuder det största motståndet, att ikläda sig rollen som
auktoritet. Att våga ta ut svängarna, generalisera och spekulera – även om
andra forskare ser och hör. Så då kan det ju vara på sin plats att fundera över
hur vi kan ingjuta mod i våra yngre kolleger och studenter. För om vi alla
vågar bli lite mer populära kan vi också belönas med roligare läsning och nya,
friska infallsvinklar. Vore inte det en vinst att våga för?
Om du missade webbinariet, eller vill se det igen, finns det i sin helhet här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar