Ibland
kommer idéer flygande, helt av sig själva. En historia kommer flaxande med
tydliga karaktärer och ett budskap som jag gillar. Då är det bara fram med
håven och fånga in. Sätta sig ner och knåpa. Vrida och vända några varv.
Betrakta alltihop på lite avstånd. Låta det vila ett tag. Och sedan putsa tills
det glänser.
Det var så
det gick till när jag skrev min senaste bok: en barnbok för förskoleåldern. Man
kan säga att det var en annorlunda skapelse, vitt skild från allt annat jag har
skrivit. Förstås en milsvid kontrast mot mina forskningspublikationer och
läroböcker, för att inte tala om den biologiska ordlista jag var med och skrev
en gång. Men också rätt så olikt mina tidigare barnböcker, som vänder sig till
lite äldre barn och berättas helt och hållet i text. Nu ska texten samverka med
bilder, och det är det som gör det hela så spännande. På vart och ett av de
tolv uppslagen ska text och bild komplettera varandra och tillsammans bära fram
berättelsen. Budskapet ska finnas där utan att skrivas på näsan. Det som
berättas sägs mellan raderna, i vakuumet mellan text och bild. Så totalt
tvärtemot en vetenskaplig artikel, där varje logisk lucka måste täppas igen.
Så stod jag
där med mitt manus och undrade var jag skulle göra av det. Skulle jag ge ut
boken själv, som jag gjort med böckerna om hundtokiga Alva? Eller skulle jag
skicka det till något förlag? Det var då jag fick ett tips av en bokhandlare,
som sålt mina tidigare böcker med stor entusiasm. Han kände till en bra
förläggare och ett trevligt förlag, som månar om sina författare och som inte
har vuxit sig själv över huvudet. Det lät som om det kunde vara värt ett försök.
Manuset skickades
iväg. Och redan efter två veckor kom ett mejl från förläggaren: ”Jag tycker
mycket om ditt manus och vi vill gärna ge ut det.” Med tanke på att bara cirka
två promille av alla insända bokmanus blir antagna kändes det nästan osannolikt
– och samtidigt alldeles, alldeles underbart!
Efter det
glada beskedet var det dags att hitta en illustratör (nej, jag ritar inte
själv, för allas bästa!). Förlaget hade många bra att välja bland, men det
fanns en som jag fastnade extra för. Hennes bilder skulle helt enkelt bli
perfekta! Men ville hon ställa upp? Som tur var blev hon förtjust i manuset och
tackade ja! Så nu är avtalet skrivet, med både förlag och illustratör.
Det ska
verkligen bli kul att jobba fram en färdig bok tillsammans. Även om
illustratören sitter i London och förläggaren i Göteborgstrakten, och vi ännu
bara har mejlat, känns det som om vi redan har träffats. Och genom sociala
medier känns den varma gemenskapen bland Idus-familjens författare och
illustratörer. Den inspirerar till nya bokprojekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar