Sommaren är här och för många av oss
innebär det förhoppningsvis lite extra tid för läsande. För er som liksom jag
tycker att hunden är människans bästa vän har jag ett självklart lästips:
Hunden som skäms – Myt eller sanning? av etologen Per Jensen.
Boken ger en spännande inblick i
hundens själsliv. Bland annat får vi svar på om hundar kan räkna, hur många
ord de kan lära sig och om de kan känna skam när de har varit olydiga. Vi får veta
hur hunden var avgörande när vi en gång blev jordbrukare och började bygga upp
den mänskliga civilisationen, och hur vår långa historia tillsammans har gjort
oss så samspelta.
Författaren slår också hål på myter,
som att vargar och därmed också hundar, skulle ha en auktoritär stil som
valpfostrare, vilket i sin tur skulle tala för en ”hård” ledarstil när vi
tränar våra hundar. I stället förklarar han varför träning som bygger på
samarbete och ömsesidigt förtroende blir så mycket mer framgångsrik.
Förutom att boken ger inblick i hundens
inre liv visar den hur man kan ta reda på hur hundar tänker. Per Jensen utgår
ifrån vardagliga upplevelser med de egna hundarna och knyter an sina personliga
erfarenheter till internationell forskning. På så sätt lyckas han göra läsaren
nyfiken både på hundars beteende och forskningen i ämnet. Som hundintresserad
läste jag boken med stor behållning. Som ägare till en airedaleterrier log jag
dessutom särskilt åt resonemanget om olika hundrasers egenskaper och att dessa
är ett genomsnitt av de enskilda individernas: ”En enskild labrador kan ändå
vara hopplöst svårarbetad och just din airedaleterrier kanske är Sveriges mest
samarbetsvilliga hund”. (Min egen Rufus nickade förstås instämmande.)
Till alla som har, har haft eller
önskar sig en hund vill jag rekommendera Hunden som skäms. Och till alla andra.
Detta är en bok som inte bara förmedlar kunskap, den är också en varm
vänskapsförklaring till ett kärt husdjur. Jag tror till och med att den – med
förnuft och känsla – skulle kunna omvända en aldrig så inbiten hundmotståndare. Kort och
gott visar boken exempel på populärvetenskap när den är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar