Före den sista korrekturläsningen
vill jag gärna kontrollera så att texten passar den målgrupp jag har tänkt mig.
Då kan det vara en god idé att mäta textens läsbarhetsindex eller, kort och
gott, LIX. Indexet räknas ut med hjälp av en formel:
LIX = genomsnittlig meningslängd +
andel långa ord (med mer än sex bokstäver), uttryckt i procent.
Ett lågt LIX ger följaktligen en
lättläst text, medan ett högt värde gör texten mer svårläst. I LIX-räknaren på www.lix.se kan man enkelt klistra in sin text och
få reda på hur lättläst den är.
När jag testar texten i mina
barnböcker Alvas önskehund och Alvas valpsommar blir LIX 20. Med hjälp av
pedagogen Carl-Hugo Björnssons LIX-tolk får jag mycket riktigt resultatet ”mycket
lättläst, barnböcker”.
Ett typiskt blogginlägg här på Naturvetarspråk
får LIX 37, vilket tolkas som ”lättläst, skönlitteratur, populärtidningar”.
En genomsnittlig vetenskaplig artikel
hamnar på LIX 56, som betyder att texten är ”svår, normalt värde för officiella
texter”.
Och det verkar ju stämma ganska bra med
tanke på vem texterna riktar sig till. Nu kan det förstås vara på sin plats att
vara lite kritisk. Det ligger liksom i sakens natur att en text som till
exempel handlar om Västerbotten får ett högre LIX än en text om Skåne, utan att
den för den skull behöver vara mer svårläst. Likaså kan man konstatera att de
vetenskapliga artiklarnas avsnitt ”introduktion” och ”diskussion” har ett högre
LIX (ca 60 eller däröver) än de övriga delarna. Förmodligen beror det på de
många referenserna i dessa avsnitt. LIX-räknaren uppfattar ju en mening med parenteser,
där namn och åratal på citerad litteratur anges, som en vansinnigt lång mening.
Och därmed ökar LIX, även om artikeln inte nödvändigtvis blir mer svårläst för
att referenserna är fler.
LIX-räknaren är ett enkelt verktyg
när man vill kontrollera sin text. Och det bästa av allt är att man kan testa
texten hur många gånger som helst, tills man är nöjd med sitt värde. Har du
inte provat än har du något att se fram emot. Och snart är du fast. Det finns
något beroendeframkallande över själva lixandet.
När jag lixade min debutroman Ingmar Bergman kände aldrig skuld, blev den klassad som barnbok. Nog föt att den e lättläst men barnbok... Fick sedan förklarat för mig att det berodde på den myckna dialogen :-)
SvaraRaderaHej Maria!
RaderaJa, ibland kan värdet bli lite överraskande! Men, precis som du säger, finns det i regel en naturlig förklaring. Så man kan väl se LIX-testet som utgångspunkt för en lite mer kvalificerad analys :-)