Skönlitterära tankar i vetenskapens värld

Av de skatter jag tog med mig hem från årets Bokmässa är nog Kim M. Kimselius Att skriva med glädje den jag känner varmast för. Inte bara för att jag fick boken signerad, och dessutom en trevlig pratstund med författaren, utan också för att den verkligen väcker glädjen att skriva. Kim M. Kimselius, som har ett imponerande antal ungdomsböcker på sin publikationslista, delar generöst med sig av sina erfarenheter och tips, och det är inte utan att man blir inspirerad! Just det kreativa skrivandet har nog en lockelse för många och hon visar hur författaren på ett systematiskt sätt kan kanalisera sina idéer och sätta dem på pränt. Men det som hon kanske inte själv tänkte på när hon skrev boken är att den inte bara handlar om skönlitterärt skrivande. Många av råden kan lika gärna tillämpas på andra genrer, till exempel den populärvetenskapliga, eller varför inte den vetenskapliga?

Med det sagt känner jag att här behövs exempel. Jag kommer därför att varva några av Kimselius råd med studentcitat från ett material som jag just håller på att analysera. Studenterna, som alla har gjort ett examensarbete i biologi, har fått skriva en populärvetenskaplig artikel om sitt projekt – innan de skrev sin vetenskapliga rapport. De har också fått reflektera över hur erfarenheten från det populärvetenskapliga skrivandet kom till användning när de skrev rapporten. Här är ett axplock av hur de tänker.

Student 1: Man skall försöka göra läsandet intressant, även om det är en vetenskaplig rapport. Till exempel tycker jag att det är viktigt med en titel som väcker lite nyfikenhet, även om det är en vetenskaplig rapport.

Kimselius: Skrivglädje för mig är när jag berättar något jag tycker är roligt att läsa, antingen det är en dikt, en novell eller en hel bok. Skrivglädje är när du skriver direkt från ditt hjärta, om något du brinner för, ord du har inom dig som bara måste komma ut.

Student 2: Kanske ska introduktion och diskussion skrivas i lite tätare anslutning till varandra? Eller åtminstone få lite mer uppmärksamhet och tid lagt på sig.

Kimselius: För att vara säker på att mina böcker slutar bra brukar jag skriva slutet först! Eller i alla fall i början av mitt skrivande av den nya boken. Om jag har slutet klart för mig då vet jag vart berättelsen är på väg, då blir även hela berättelsen lättare att skriva.

Student 3: Det populärvetenskapliga skrivandet påminde mig konstant om personen som skall läsa mitt arbete. Mitt skrivande blev mer öppet och jag blev mer mån om att göra arbetet lättförståeligt.

Kimselius: Skriv nu en saga som glimmar, glittrar och fängslar. Skriv den så att alla vill läsa just din saga.

Skillnaden mellan det skönlitterära och det vetenskapliga skrivandet kanske i själva verket är mindre än vi tror. Även om genrernas texter skiljer sig åt, finns det ändå mycket i själva skrivprocessen som är lika. Och även om insikten om skillnaderna hjälper oss att bli bättre skribenter, kanske vi är än mer hjälpta av att kunna se likheterna.