Den som skriver får se

Att skriva är att samtala med sig själv, sägs det. Och ibland får man oväntade svar. I synnerhet när man skriver populärvetenskapligt. Till exempel kan man få reda på vad det egentligen är man sysslar med. Det låter kanske märkligt, men precis så kan det vara. Fråga den student som under tjugo veckor ägnade sig åt sitt examensarbete, utan att riktigt förstå vad det gick ut på. Men som fick en aha-upplevelse genom att skriva populärvetenskapligt om det. Eller fråga dem som, från att ha haft ett snävt forskarperspektiv, med ens upptäckte att deras projekt är en del av något större. Inte bara inom ämnet, utan också – för många ganska otippat – ur ett samhällsperspektiv. Plötsligt uppenbarar sig historiska, ekonomiska och etiska aspekter, mönster tonar fram, bitar faller på plats och bilden blir klar. Kort sagt, helheten blir synlig. När man skriver om sitt ämne för någon som inte är lika insatt.

Men, skulle det då inte vara en bra idé att … Jo, just precis! Om våra studenter får skriva lite mer populärvetenskapligt blir de inte bara bättre på själva skrivandet och förklarandet. På köpet ökar de sin egen förståelse av ämnet. Det är slutsatsen jag har kunnat dra i en undersökning om biologistudenters populärvetenskapliga skrivande. Och för dig som vill, finns mer att läsa i en rykande färsk artikel i tidskriften Högre Utbildning:

Populärvetenskapligt skrivande vidgar perspektivet och ökar förståelsen