Hur kul är fysik?

Många femteklassare är intresserade av naturvetenskap. Utan att de själva riktigt vet om det. Bland det som de vill veta mer om finns sådant som rör människan, men också det mer spektakulära som naturfenomen och liv i rymden. Det kan man läsa i Skolverkets rapport Fler som kan – Hur kan vi underlätta för ungdomar att läsa naturvetenskap och teknik? Sedan händer någonting. Intresset svalnar, alltför få väljer naturvetenskapligt gymnasieprogram. Ännu färre väljer naturvetenskapliga och tekniska utbildningar på högre nivå.

När man tar reda på varför det är såhär får man veta att det finns flera orsaker. En av dem är att NO-salen är sunkig, med svarta bänkar, gardiner på sned och unken lukt. En annan är att den NO som undervisas, framför allt fysiken och kemin, har väldigt lite att göra med elevernas egen verklighet. Den berör helt enkelt inte.

En förklaring som rapporten lyfter fram är att NO-undervisningen är alltför bunden till läroboken, och att många lärare själva kan för lite om ämnet. Vilket leder till att det som undervisas är en massa (uråldriga och tråkiga) fakta som ska läras utantill. Utan att sättas in i ett större sammanhang. De stora, intressanta frågorna lämnas därhän. För det är svårt att vårda elevernas intresse, uppmuntra deras nyfikenhet och öppna dörren till en ny värld, om man själv bara har en ytlig ämnesförståelse. I stället hamnar fokus lätt på pendlar, fjädrar och elektronbindningar. Och hur kul är det när man är fjorton? Om man inte kan koppla det till något större. Är det då konstigt att man ger upp? Trots att man var intresserad från början.

Men det slumrande intresset kan väckas till liv igen. Vi ser varje år horder av skolungdomar köa till universitetets kemi-, biologi-, fysik- och lasershower i Lund. Och de jublar. Det finns de som ber om autografer och som pratar om showen i åratal efter. För till och med fysik kan vara kul – tro det eller ej. Men det förutsätter ämneskunniga lärare som kan knyta ihop detaljerna med helheten. Och det är just där skon klämmer. Skickliga NO-lärare är en bristvara. Samtidigt är de nyckeln till den naturvetenskapliga och tekniska utvecklingen. Slutsatsen kan knappast bli mer entydig: vi måste ge lärarna en gedigen utbildning – och belöna dem efter förtjänst. Annars kan vi nog se i stjärnorna efter både naturvetare, tekniker och kul fysik.