Svart på vitt med Wordfeud

Den senaste tiden har jag ägnat kvällarna åt min nya hobby, Wordfeud. För dig som händelsevis inte har stött på fenomenet kan jag berätta att det är en app där man kan spela Alfapet i mobilen. Det går alldeles utmärkt att ha flera dueller i gång samtidigt. Och det har man. Gärna på flera olika språk. För tillfället på svenska, engelska, franska och danska.

En iakttagelse som jag har gjort är att framgången, inte särskilt oväntat, varierar med det valda språket. Jag lyckas till exempel betydligt oftare sätta ihop långa ord på svenska än på engelska. Och oftare på engelska än på franska. Andelen långa ord verkar alltså vara något av en värdemätare på språkkänslan. På svenska kan jag liksom SE direkt om de sju bokstäverna kommer att kunna bli ett ord. Även om jag från början inte alltid ser vilket. På engelska är den upplevelsen betydligt mer sällsynt. Och den slutsats jag drar är att min engelska språkkänsla (för att inte tala om den franska) inte är i närheten av den svenska. Om jag nu hade inbillat mig det.

Trots att jag nästan dagligen läser, skriver, pratar eller lyssnar på engelska kommer min känsla för det engelska språkets nyanser aldrig att bli densamma som det svenska. Men jag kan trösta mig med att vara i gott sällskap. Professionella översättare översätter bara till sitt eget språk. Inte från. Det språk som inte är vårt modersmål kommer alltid att stanna vid en blek kopia. I Wordfeud får vi det svart på vitt. Men språket inte bara speglar tanken, utan formar den också. Så kanske leken med bokstäver kan få oss att utvecklas. Om vi blir bättre på att bygga enstaka ord, kanske vi också kan bli bättre på att bygga hela språk. Det skulle, om inte annat, vara en god ursäkt för att fortsätta spela.