Hästen & Husse är här!

Häromdagen kom de efterlängtade paketen från Idus förlag, paketen med Hästen & Husse. En sådan härlig känsla att få se boken i tryck! Om du vill kan du provläsa här. Det är min sjunde bok, min fjärde barnbok, och min första bilderbok, med bilder av Anna Södergård. Och resultatet blev över förväntan! De färgstarka bilderna matchar Hästens och Husses personligheter väl. ”Detta är ingen försiktig bok”, var Annas kommentar när hon först fick mitt manus. Nej, verkligen inte. Försiktighet är inte alltid en dygd.

Oförsiktigheten lyfts också fram som något positivt i bokens allra första recension. BTJ:s lektör, Camilla Appelgren, påpekar att jag nu, efter mina tidigare böcker, verkligen tar ut svängarna. Hon skriver att man i boken "utmanas i sitt tänkande om normer och fördomar. Tillsammans med Anna Södergårds karakteristiska teckningar leker boken med han/hon/hen och tanken på att man får vara vem man vill." Lektören sammanfattar: "Hästen & husse passar bra till högläsning och diskussionsunderlag både i förskolan samt skolans yngre årskurser – får man vara som man vill eller måste man följa normen?" (BTJ-häfte 20, 2017)

Vilken fin recension! Bättre kunde det inte börja. Det är alltid roligt när det man skriver gillas. Såklart är det kul om böckerna säljs, men viktigast är förstås att de läses. För det är det som är det magiska med författandet, att ens tankar kan slå rot i någon annans huvud. Och vill det sig väl leder tankar till handling. Jag hoppas att Hästen och Husse kan sprida budskapet och bidra till att alla respekteras för den de är. Eller som Hästen uttrycker det: ”Man är som man är. Det är ju då man är som bäst!”

Får jag presentera ... Hästen & Husse!

Det är en bubblande, sprittande känsla som infinner sig när jag ser dem för första gången. Innan dess har de bara funnits som en fantasi i mitt eget huvud. Jag har vetat att de finns, men inte riktigt hur de ser ut. När de nu kommer traskande, trippande, galopperande känns de alldeles självklara, som om de alltid har funnits. Det är Anna Södergård som lyckats med konststycket att förvandla ord till bild och gjuta liv i karaktärerna.

I vår kommande barnbok får läsarna möta Hästen och Husse, som kanske egentligen är en hund och en matte. Det är en bok med mycket kärlek och värme, en bok om att få vara som man är. En bok som lockar till skratt – men också till samtal om det självklara som ibland ändå kan vara svårt.

Den första bilden av karaktärerna är klar: Hästen i alla sin hundighet och Husse i sina olika skepnader. Jag älskar dem för att de är som de är, och för att de älskar varandra som de är. Och medan Anna och jag fortsätter bolla bilder och idéer och boken växer fram vill jag gärna bjuda på ett smakprov. 

Får jag presentera ... Hästen & Husse!

Portföljen som ögonöppnare och kompass

Vad lär man sig av att reflektera? Och vad är egentligen en reflektion? Det är några av de frågor som man kan få svar på i vår alldeles nytryckta projektrapport Kompetensportfölj för dokumentation, reflektion och progression.

Tillsammans med lärare inom olika ämnen har jag tittat närmare på hur portföljer kan användas i utbildningen. Med portfölj menar vi här ett elektroniskt verktyg där studenter kan samla sina olika arbeten under utbildningens gång, ett verktyg som projektet också har utvecklat. Men förutom att bara vara ett arkiv kan portföljen ge en överblick över allt som studenten lär sig. Det i sin tur hjälper studenten att se sin egen utveckling – och att upptäcka vad hen mer behöver lära.

Portföljen blir alltså ett redskap för reflektion. Det här gäller inte bara för studenter. I ett av delprojekten har vi också undersökt vad lärare kan få ut av att skriva en portfölj. I portföljen samlar de exempel från sin undervisning och beskriver hur, vad och varför de gör som de gör. Många av lärarna menar att detta blir tydligt för dem själva när de sätter ord på sina pedagogiska val och erfarenheter. De upptäcker kopplingar och mönster och får en klarare helhetsbild av sin undervisning, och av sig själva som lärare. Och det hjälper dem att tänka och diskutera om undervisning och lärande på ett mer professionellt sätt.

Så vad innebär det då att reflektera? Ja, reflektera kan man göra på olika sätt. En personlig reflektion kan betyda att man lite planlöst funderar över saker och ting sådär i största allmänhet. Men en akademisk reflektion, som det handlar om här, innebär något mer. Den har en riktning och ett mål. Den utgår ifrån personliga erfarenheter, söker kopplingar till teori och beprövad erfarenhet och leder till en tanke om förändring – hur ska jag göra nästa gång för att det ska bli (ännu) bättre?

En sådan medveten reflektion kan leda till utveckling i yrkesliv och studier, och också på ett personligt plan. Rapporten innehåller flera exempel att inspireras av. Och på omslaget symboliserar Raoul Wallenbergs portfölj den eftertanke som portföljer kan bära på vägen mot en förnuftigare värld.

Slutspurt och rivstart

Knappt har man hunnit blinka förrän julen svischat förbi och det nya året redan galopperat in i februari. Under tiden är det mycket som både har avslutats och satts igång.

Bland de avslutade projekten finns ”Portföljprojektet” om studenters och lärares kompetensportföljer. Under två år har vi tittat närmare på hur portföljmetoden kan användas för att ge överblick över prestationer och meriter, och hur arbetet med portföljen i sig kan leda till lärande och utveckling. Snart kommer rapporten från tryckeriet och så klart ska den få ett eget inlägg här i bloggen!

  

Ett annat (nästan) avslutat projekt är en forskningsartikel som (i stort sett) har blivit antagen för publicering. Den fick uppmuntrande tillrop från tidskriftens BÅDA granskare – bara en sådan sak! En del förslag på förbättringar hade de förstås också och nu är en ny version (nästan) klar att skickas in. (En annan artikel, hos en annan tidskrift, blev däremot refuserad efter fem månaders betänketid. Redaktionen hade helt enkelt inte lyckats hitta granskare som matchade artikelns exotiska tema om naturvetarstudenters skrivande. Håhå jaja. Men det är bara på det igen: ny tidskrift, ny väntan.)

Årets första högskolepedagogiska introduktionskurs har både hunnit börja och sluta, och det är härligt att se att våra yngre lärare och doktorander är så pedagogiskt intresserade! Alla tjugotre deltagarna utvecklade egna undervisningsmoment under kursens gång och diskuterade också sina erfarenheter med varandra. Engagemanget var stort och det bådar gott för den akademiska lärarkårens tillväxt!

Våren är ansökningarnas tid och i år är jag med och söker pengar för forskningsprojekt om forskningskommunikation. Det känns som att allt fler börjar inse poängen med att kommunicera forskning även utanför akademin. Så kanske blåser vindarna åt vårt håll denna gång. Har vi tur kan det bli början på ett spännande nationellt och internationellt samarbete!

En annan satsning som står för dörren är en lärarutbildning i biologi och kemi i Lund. De senaste åren har vi målmedvetet byggt upp en didaktisk kompetens vid fakulteten – en viktig förutsättning för att kunna utbilda lärare. Nu ska vi ta steget och ansöka om examensrätt för ämneslärare. För självklart vill vi vara med och bidra till ännu bättre lärande och undervisning i framtidens skola! Ingen uppgift kan vara viktigare. Jag är glad att vara del i denna process och ser fram emot att samordna arbetet med ansökan framöver.

Vid sidan av de akademiska bestyren händer det också kul saker. I höstas berättade jag att jag skrivit förlagskontrakt för en ny barnbok. Jag har den senaste tiden bollat idéer med min illustratör, Anna Södergård, om hur bokens karaktärer ska se ut. De två huvudkaraktärerna har båda charmerande personlighetsdrag och integritet, kan man säga. Så ni förstår hur noga det är med den bildliga gestaltningen! Och med Anna känner jag mig inte bara överens, utan också helt trygg med att resultatet blir alldeles, alldeles strålande. Fortsättning följer!