Det krävs ett visst mod för att berätta om sin forskning på ett populärvetenskapligt sätt. Allra mest mod krävs det för att spekulera. Ändå är det ofta just det som läsaren eller lyssnaren vill att vi ska göra. För det är först då som forskningen blir riktigt intressant, när vi resonerar om de egna resultatens eventuella konsekvenser. Utan vare sig hängslen, livrem eller referenser.
Det krävs också mod för att ta ställning. När jag fortfarande undervisade i genetik införde jag ett kursmoment som jag kallade för Genteknik och gen-etik. Kursen var en påbyggnadskurs och studenterna var alltså inte direkt några nybörjare. Det var rimligt att förvänta sig att de, utifrån sina kunskaper, var beredda att diskutera etiska frågor som rörde deras eget ämne, och gärna också komma fram till en egen ståndpunkt. Ändå var det förbluffande många som tvekade. Med motiveringen: ”Men jag är ju naturvetare, jag ska väl vara objektiv och inte ha någon åsikt?” Nähä? Så vem ska då tolka, resonera, diskutera, reflektera, problematisera och rekommendera? Ska vi överlåta det till andra? Bara för att vi själva fegar ur?
Såklart att naturvetenskapliga undersökningar ska bygga på vetenskaplig metod. Men naturvetare har också ett ansvar för att det som forskningen leder fram till kommer samhället till gagn, att andra kan förstå vilka möjligheter och begränsningar den innebär. Antingen det handlar om genteknik eller något annat måste de som har de djupaste kunskaperna vara med och spekulera om framtida konsekvenser.
Så om jag själv skulle våga mig på lite spekulerande tror jag att fler naturvetarspekulationer kommer att göra forskningen mer spännande och forskarna lite mänskligare. Det i sin tur kan bidra till att intresset för naturvetenskap ökar och med det även studenttillströmningen. Det är inte otänkbart att mångfalden bland studenter då också kommer att öka och att det därmed blir en större bredd på naturvetare i samhället. Kanske det rentav leder till fler politiker med naturvetenskaplig bakgrund. Och det skulle då sannerligen inte skada. Tvärtom. Så visst kan det vara värt att våga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar