Så är den till ända, andra säsongen av SVT:s Klass 9A. Som så många andra har jag med intresse följt den under några veckor. Förfasat mig när lektioner gått över styr, och känt förtröstan när elever och lärare så sakteliga börjat komma på rätt köl. Man kan fråga sig vad det var som gick fel från början.
Det är naturligtvis många faktorer som bidrar, men jag tror det finns en som är avgörande: bristen på ledarskap. Ledarskap hos rektorn, hos lärarna och hos eleverna själva. Problemet är att ledarskap inte har varit på modet inom skolan på ett bra tag. I stället är honnörsorden självständighet, kritiskt tänkande och eget ansvar. Som om det skulle finnas en motsättning. Men inget kan förstås vara tokigare. Att leda handlar inte om att tvinga, hämma eller bestraffa. Det handlar om att vara någon som eleverna vill följa, om att vara en förebild. För att bli självständig behöver eleven först lära sig att leda sig själv. Och, modernt eller ej, utan en lärare som sätter ramarna är det svårt.
I ljuset av detta är det intressant att just kombinationen lärarskap och ledarskap i år uppmärksammas med Lunds universitets pedagogiska pris. Pristagaren Elin Bommenel har länge och enträget arbetat med att lyfta fram lärarens roll som ledare. I sin egen undervisning lever hon som hon själv lär. Hon har också lett arbetet med antologin Osynligt och självklart?, som visar exempel på hur ledarskap kan utövas inom den högre utbildningen.
Kan uppmärksamheten på ledarskap i utbildningen vara ett tecken på att något håller på att hända? Att något osynligt håller på att bli synligt? Att något självklart kanske inte är så självklart egentligen? För om det inte längre är självklart blir det något att diskutera, utforska och försöka förstå. Något att lyfta fram i skola och i lärarutbildning. Om vi lyckas sätta ord på hur lärare kan utvecklas till goda ledare kommer mycket att vara vunnet. Inte bara för klass 9A, utan för hundratusentals svenska skolelever och studenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar