Drömkombon som blev verklighet

Om någon hade frågat mig i högstadiet vad jag ville bli när jag blev stor hade jag säkert inte svarat pedagogisk utvecklare. Inte heller forskare i genetik, eller i utbildningsvetenskap. Då hade jag ingen aning om att man kunde bli något sådant. I stället hade jag nog svarat veterinär, journalist, språklärare, idrottslärare, fysiklärare eller mattelärare (mycket slutade på lärare). Det var sådana yrken som jag och mina kompisar kände till.

På den tiden trodde jag också att man måste välja. Antingen naturvetenskap eller humaniora. Inte både och. Ändå visade det sig att allt det roligaste – natur, skrivande och undervisning – skulle gå att kombinera. Men det var inte förrän långt senare. Så under stor vånda tvingades jag välja det ena. Eller det andra.

På gymnasiet började jag på humanistisk linje, men bytte snart till naturvetenskaplig. Så rullade det på ett bra tag, med biologistudier, forskarutbildning och lärarutbildning, och undervisning och forskning på universitetet. Men intresset för skrivande fanns hela tiden där, och fick mig så småningom att söka samarbete med språkvetare. Jag ville förstå vad det är som gör bra texter bra, och hur studenter kan bli bättre på att skriva. Och snart såg jag också hur skrivandet kan vara ett sätt att tänka. Kombinationen naturvetenskap, språk och lärande hade blivit min nisch.

När det så var dags att få mina vetenskapliga meriter prövade fanns det återigen två valmöjligheter. Jag kunde ansöka om docentkompetens antingen i naturvetenskapens didaktik, som är ett naturvetenskapligt ämne, eller utbildningsvetenskap, som hör till de humanistiska. Jag bestämde mig för det senare, men undrade i mitt stilla sinne hur min ansökan skulle tas emot. Man kan ju aldrig vara säker på något här i världen, särskilt inte i den akademiska. Med min naturvetenskapliga bakgrund kanske jag skulle ses som en udda fågel.

Men i stället fick jag ett varmt mottagande, och välkomnades i veckan som docent vid Humanistiska fakulteten. Det gläder mig förstås mycket, inte bara att ha antagits som docent, utan också att det faktiskt är fullt möjligt att kombinera humaniora och naturvetenskap. Det hade jag aldrig kunnat drömma om i högstadiet.

Så blir studenter bra på att skriva

Frågan om hur studenter kan bli bättre på att skriva är ständigt aktuell. Den lyfts allt som oftast och överallt. Några svar på frågan syns mera sällan. Men efter vår storsatsning på kommunikation i de naturvetenskapliga utbildningarna vill vi tro att vi är svaret på spåren. Mer än sjuttio lärares erfarenheter har nu analyserats, och resultatet är upplyftande: med träning kan studenterna blir bättre både på skrivande och muntlig presentation. Dessutom hjälper kommunikationsövningarna dem att förstå sitt ämne bättre. Så vilken är den magiska formeln som får det att hända?

Som i all akademisk verksamhet är nyckelordet systematik, vare sig det handlar om forskning eller undervisning. De lärare som medverkat i KomNU-projektet har därför på ett systematiskt sätt, grundat i pedagogisk och didaktisk teori, planerat, genomfört och utvärderat studenternas kommunikationsträning. Av det samlade resultatet kan vi se att det finns några faktorer som är särskilt avgörande för om träningen ska bli framgångsrik.

Först och främst behöver studenterna motivation inför uppgiften; de måste förstå vad de har att vinna på att lära sig kommunicera väl. De behöver också få reda på vad som förväntas av dem – vilket mål som ska nås, hur färdigheter bedöms och vilka kriterier som gäller. Dessutom tränas färdigheterna både bättre och mer effektivt när studenter lär av varandra, genom kamratrespons och med medstudenter som goda exempel. En annan viktig förutsättning är att kommunikationen övas i ett ämnessammanhang; då kan färdighet och förståelse utvecklas hand i hand. Det är också avgörande att kommunikationsträningens status höjs – för att studenterna ska ta den på allvar måste också lärarna göra det. Och slutligen behöver utbildningens lärare och pedagogiska ledare ha gemensamma mål och metoder i sin undervisning.

På dagens seminarium berättar vi mer om vad vi kommit fram till, och lärare från olika ämnen delar med sig av sina erfarenheter. Och vill du läsa hela KomNU-rapporten och inspireras av de många olika exemplen, då hittar du den här.

Naturvetare kan undervisa i kommunikation

Nej, ... det är inget aprilskämt. Det går alldeles utmärkt att lärare i naturvetenskap undervisar även i skrivande och muntlig presentation. Detta är en av de viktigaste slutsatserna som KomNU-projektet kommit fram till. Men det finns några viktiga förutsättningar för att det ska fungera – både för den enskilda läraren och för utbildningen i sin helhet. I den kommande projektrapporten lyfter vi fram vad som är avgörande för att man ska lyckas.

Om några dagar kommer rapporten från tryckeriet. Och lagom till seminariet nästa vecka finns den också tillgänglig på webben. Självklart med en länk härifrån Naturvetarspråk!

Välkommen på KomNU-seminarium!

Snart lägger vi sista handen vid KomNU-projektets slutrapport. Och om två veckor presenterar vi den vid ett öppet seminarium. Vi ska då berätta hur naturvetarstudenter har fått träna kommunikation i sina ämneskurser, och vilka effekter det har gett – både på deras färdigheter och ämnesförståelse.

Lärare från olika ämnen ger exempel från sina egna kurser, och Sara Santesson och jag som har lett projektet presenterar vår analys av det samlade resultatet och de slutsatser vi har dragit.

Så, alla ni som är intresserade av hur studenter kan bli bättre på skrivande och muntlig presentation: Varmt välkomna på seminariet!

Tid: den 9 april kl. 13.15 till 15.00

Plats: Lundmarksalen, Astronomihuset, Sölvegatan 27 i Lund