Vad är det för fel på studenters texter?

Det klagas ofta på studenters skrivförmåga. Men vad, mer exakt, är det som brister? Och den mest intressanta frågan av alla: Vad kan vi lärare göra för att studenternas skrivande ska bli bättre? För att få svar på dessa frågor skulle man kunna analysera studenters texter. I stället har jag valt att undersöka dels vilken respons lärarna menar att de har gett på texterna, dels vilken respons studenterna upplever att de har fått. På så sätt kan man se om lärare och studenter är överens om vad responsen säger, vilket förstås är en förutsättning om den ska kunna leda till förbättring.

Nu visar det sig att lärares och studenters bild av responsen inte stämmer riktigt överens. För det första anger lärarna att de har kommenterat både det som är bra och sådant som behöver förbättras. Studenterna, däremot, menar att de enbart har fått negativ kritik. För det andra har lärare och studenter olika syn på vilka förbättringar som har föreslagits. Enligt lärarna rör kommentarerna främst texternas innehåll – hur studenternas projekt kommer in i ett större sammanhang, hur resultaten stämmer med andra studier och hur de kan belysas från fler perspektiv. Enligt studenterna handlar kommentarerna snarare om språkliga detaljer. En möjlig förklaring är att det är denna typ av respons – den konkreta och detaljerade – som är begriplig för studenterna, medan mer övergripande och komplexa kommentarer inte verkar nå fram. Och om de inte når fram och inte heller leder till förbättring är det ju ganska bortkastat arbete för läraren att över huvud taget ge respons.

Men om det nu är fel på studenternas texter, då kanske det är ett symtom på ett större problem. Kanske är det så att det i själva verket är skrivträningen det är fel på? Vi vet ju att det finns tre faktorer som behövs för att utveckla skribenter: att träna skrivande, att se goda exempel – och lära sig förstå varför de är goda – och att få respons på det man skriver. Och här har vi den igen, responsen. För att den ska ge effekt måste den först och främst vara begriplig. Vilket i sin tur kräver ett gemensamt språk för texter och skrivande hos lärare och studenter. Och det kanske är i den änden vi ska börja, att sätta ord på vad vi gör när vi skriver, och att också låta våra studenter göra det. För om man har orden för vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt, då är vägen till handling inte särskilt lång.

Om du vill läsa mer om den här undersökningen finns den som ett kapitel, Vad, hur och varför skriver naturvetarstudenter?, i en nyutkommen antologi om utbildningsvetenskaplig forskning vid Lunds universitet.