Har du också råkat ut för det någon gång? Att det som verkade rätt intressant från början blev urtrist när du väl satt där i klassrummet. När du fick svar på frågor du inte ställt, och dina egna frågor förblev obesvarade. När någon annan bestämde vad du ville veta. Och när det kändes som om ingenting hängde ihop. Välkommen i gänget, jag har också varit där, både på universitetet och tidigare. Men hur kunde det egentligen hända?
I en utbildning finns det för det mesta en lärare som leder lärandet. Det är oftast läraren som kan ämnet bäst, och som – när allt fungerar som det ska – också förstår sig på hur studenter lär sig ämnet på bästa sätt. Det är det som är didaktisk kompetens, att veta vilka strategier som leder till framgångsrikt lärande. Det är också det som är nyckeln till studenternas motivation. Utan den kan undervisningen gå i baklås. Som när studenten förvandlas från nyfiken aktör till passiv mottagare. När läraren är alltför uppfylld av sitt eget kunnande för att se om studenterna faktiskt lär sig någonting. Eller som när alltför stort fokus hamnar på detaljer och faktakunskap. Det blir så att säga svårt att se skogen för bara träd, svårt att se hur de olika delarna passar in i ett större sammanhang. Och ändå är det just sammanhang vi vill upptäcka när vi lär. För det är först när vi kan skymta helheten som det börjar bli intressant. Det är då vi närmar oss den efterlängtade aha-upplevelsen. Och det är då didaktiken fungerar som bäst.
Kognitionsforskaren Peter Gärdenfors skriver i sin bok Lusten att förstå att lärande handlar om att se mönster. Det är när vi lyckas sätta samman de olika pusselbitarna till något större som vi verkligen förstår. Det är också här vi kan behöva hjälp på traven. Av någon som förstår varför vi fastnar och hur vi ska komma vidare. Av en lärare som kan hjälpa oss upptäcka mönster, hjälpa oss se hur de enskilda bitarna bildar en helhet. Det är ofta just den kopplingen som är det svåra, och samtidigt den som gör lärandet lustfyllt. För det vet ju varenda unge att ett lagt pussel inte är något kul att få. Lika lite som en kartong med bitar som man inte lyckas sätta ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar