Omväxling förnöjer och skapar goda skribenter

För en månad sedan startade den första omgången av vår MOOC, den öppna nätbaserade kursen Akademiskt skrivande, som har lockat mer än två hundra deltagare. Jättekul att intresset är så stort! Nu har en ny kursomgång börjat och det går bra att hoppa på tåget fram till den 22 oktober - helt gratis och öppet för alla! (Anmälan här) 

Även om kursen heter just Akademiskt skrivande, finns det mycket av innehållet som är generellt för alla typer av skrivande. Bland det vi tar upp finns själva skrivprocessen, hur man kan tänka när man bygger upp en text och några vanliga språkregler som vi har sett att många kan behöva friska upp. En annan sak som vi poängterar är hur viktigt det är att inte fastna i bara en genre. Hur akademisk man än känner sig kan man vinna mycket på att skriva andra sorters texter också. Ett av våra tips är därför att skriva om sitt ämne för lekmän. På det sättet kan man få syn på nya infallsvinklar på ämnet, samtidigt som man utvecklar själva skrivhantverket.

Nyttan med att skriva varierat är något som jag själv ständigt påminns om. Det kanske verkar avlägset att jämföra en vetenskaplig artikel med en novell, eller en populärvetenskaplig text med en barnbok. Men jag lovar, texter är mer lika än man kan tro! Dessutom kan man lära sig också av skillnaderna. För texten är inte bara språkdräkt och yta, den är också en arbetsprocess. Och min egen erfarenhet är att ju fler genrer jag provar på, desto bättre förstår jag var och en av dem. Det blir lättare att göra medvetna val, inte bara om formuleringar, utan också vem som är min läsare, vad texten ska innehålla, hur den ska börja och sluta och hur de olika delarna ska kopplas ihop.

När det gäller innehållet i en vetenskaplig artikel är det många detaljer som måste finnas med, om metoder och annat som är viktigt för forskare i ämnet. Men i en populärvetenskaplig artikel måste en del av detta gallras bort om inte läsaren ska duka under. Mer intressant för en lekman är vad folk i allmänhet kan ha för glädje av forskningen. Och vänder jag mig till en särskild grupp läsare, då kan jag välja att resonera mer om hur just de kan använda den nya kunskapen. Till exempel vill lärare ofta få konkreta förslag på hur forskning om skrivande kan komma till nytta i deras egen undervisning. Skillnaden mellan vetenskapliga och populärvetenskapliga texters är att de lyfter fram olika aspekter av samma sak. Likheten är att båda utgår från forskning och fakta – i motsats till en skönlitterär text. I exempelvis en novell, som ju inte ens behöver vara sann, är dessutom intriger, tankar och känslor en viktig del av innehållet.

Men det finns också likheter mellan fakta och fiktion. Vi kan till exempel jämföra den populärvetenskapliga artikelns ingress med baksidestexten på en barnbok. Båda måste skrivas så att läsaren efter bara ett par sekunder är fast och vill fortsätta. Det mest spännande måste sägas direkt – till skillnad från i en vetenskaplig artikel, där läsaren får ge sig till tåls. Där är det i stället viktigt att ge läsaren en gedigen bakgrund, att visa ödmjukhet inför andras forskning och att samtidigt visa sig tillräckligt påläst för att bli trovärdig som författare. Jag måste snitsla en logisk bana av argument, så att läsaren verkligen förstår varför min undersökning är viktig, varför resultaten ska tolkas på det sätt som jag gör och varför slutsatserna är så intressanta. Det får inte finnas några tankesprång eller luckor i resonemanget. Därmed blir den vetenskapliga texten trygg, men i gengäld ganska ospännande. I den skönlitterära texten kan det vara precis tvärtom. Saker antyds och får ibland läsas mellan raderna; läsaren får en vink men ingen fullständig redogörelse. Här är det gestaltningen som övertygar. En skönlitterär text som enbart beskriver får inte liv.

Att pendla mellan genrer kan vara både lärorikt och lustfyllt. För det finns hela tiden nya upptäckter att göra. Ständigt väntar nya insikter runt hörnet. Som skribent kan man alltid utvecklas ännu lite till.