Naturvetenskapen
finns i olika skepnader i klassrum, läroböcker, styrdokument, forskningslabb
och – i naturen. Naturvetenskapen kan vara konkret eller abstrakt, den kan vara
språk, estetik eller hållbarhet, ibland också makt. Naturvetenskapen har många
sidor, både för den som lär och den som undervisar, något som är påtagligt i
den nyutkomna antologin Skola och naturvetenskap, med undertiteln politik,
praktik och problematik i belysning av ämnesdidaktisk forskning.
Den
forskning som presenteras i antologin spänner över olika ämnen, från generell
naturvetenskap till mer avgränsade områden, till exempel syror och baser. Den
sträcker sig också över olika nivåer, från de tidiga skolåren till
lärarutbildningen. Bland mina egna favoriter finns Carl-Johan Rundgrens kapitel
om språk och lärande i molekylärbiologi, där han lyfter fram konflikten mellan
naturvetenskapligt språk och vardagsspråk. Han påpekar att naturvetenskapligt
fackspråk, när det används av skolelever, inte alltid är ett kvitto på att
eleven verkligen har förstått innebörden. I stället behöver eleven få använda
ett mer vardagligt språk, och själv hitta metaforer och analogier för att tala
och skriva sig till en naturvetenskaplig förståelse. Poängen är alltså att
förståelsen gynnas om eleven först får bekanta sig med ämnesinnehållet med
hjälp av vardagsspråk, innan den vetenskapliga terminologin förs in.
Antologins
båda redaktörer, Helge Strömdahl och Lena Tibell, är verksamma vid Linköpings
universitet och den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas, teknikens
och matematikens didaktik. Övriga sjutton författare är alla doktorer från
forskarskolan. Boken ger en utmärkt överblick över aktuell svensk forskning
inom naturvetenskapsdidaktik, och i det avslutande kapitlet blickar
redaktörerna framåt och pekar på angelägna områden som återstår att utforska.
Deras syfte är att stimulera intresset för didaktisk forskning. Och nog lyckas
de alltid. När man läser kan man inte bli annat än inspirerad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar