Är det någon mer än jag som har sett Vädret på teve och efteråt inte haft en aning om hur vädret ska bli? Visst låter det märkligt, men det kan finnas en förklaring.
Om flera budskap når oss samtidigt har vi svårt att ta till oss mer än ett. Fenomenet brukar kallas enkanalshypotesen. När vädret presenteras finns det tre olika saker som tävlar om vår uppmärksamhet: kartan med vädersymboler, väderpresentatörens röst och väderpresentatören som person. Så vilken av de tre ska man välja?
De flesta människor väljer, utan att tänka på det, att se framför att höra. Då återstår två val: kartan och personen. Rösten finns i bakgrunden. Den berättar visserligen om kartan, men det är bara en bråkdel av tiden som det handlar om något som jag vill veta, nämligen Skåne (eller var jag nu befinner mig för tillfället). Resten av tiden pratar den om något helt annat. Däremot stämmer rösten hela tiden med presentatörens gester, kroppsspråk och mimik. Man skulle kunna säga att rösten lurar mig att se på personen i stället för kartan.
Dessutom brukar väderpresentatörer ha fina kläder, vackra smycken och annat som lätt drar fokus från snöflingor och minusgrader. Plus att vi nog är så funtade att vi är mer intresserade av levande människor än av morgondagens väder. Och här skulle det vara på sin plats med en sammanfattande slutsats. Antingen får det bli att Vädret borde presenteras på ett annorlunda sätt, t.ex. med enbart karta och berättarröst. Eller också att Vädrets syfte egentligen inte har så mycket med väder att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar