tisdag 22 november 2011

Tänk positivt – en klyscha med substans

I dagens tidning fanns en notis om att bloggaren Isabella Löwengrip, även känd som Blondinbella, kommer att sluta sitt uppdrag i TV4:s Efter tio. Jag som varken följer programmet eller hennes blogg borde kanske inte bekymra mig över nyheten. Men det gör jag. För den säger någonting om hur kommunikationen mellan människor kan se ut, och hur vi väljer att uttrycka oss när vi sänder ett budskap till någon annan.

Anledningen till att Isabella Löwengrip slutar är nämligen att hon under direktsändning tvingas följa tittarnas kommentarer om henne själv. Många kommentarer är allt annat än smickrande. Det är ganska lätt att föreställa sig hur det känns att få veta att man är ful, tjock, äcklig eller ser ut som en gris, samtidigt som man försöker sköta sitt jobb. Svårare att förstå är syftet hos den som skriver en sådan kommentar. Och vad det är TV4 vill uppnå.

Nu är det ju inte så att fenomenet negativa kommentarer är isolerat till just det här programmet, eller den här tevekanalen. Dessvärre. Det förekommer också i andra medier, och till och med i verkliga livet. Och det är här jag skulle vilja göra en koppling till akademisk kritik.

På en pedagogisk konferens för några veckor sedan ställde retorikern Anders Sigrell frågan om vilket som är lättast att ge: positiv eller negativ respons. I det hundrahövdade auditoriet av akademiska lärare tyckte samtliga att den negativa var lättast. En nyttig tankeställare. För visst är det så att de flesta av oss har närmre till ris än till ros både på seminariet och när vi rättar? Och det ligger ju helt i linje med vad vi har lärt oss. Att man ska tänka kritiskt. Annars är man en dålig akademiker.

Men är kritiskt tänkande och negativ kritik verkligen samma sak? Inte enligt min mening. Det kritiska tänkandet handlar om att identifiera vad som verkar rimligt och vad som verkar orimligt. Den negativa kritiken handlar om att motivera varför det orimliga är orimligt. Till exempel på grund av en ologisk, osammanhängande, obegriplig eller oventenskaplig argumentation. Och vi har ganska lätt för att sätta fingret på vad det är som brister. Positiv respons, å andra sidan, handlar om att peka på exakt vad som gör en argumentation övertygande. Det är betydligt svårare, eftersom vi inte är lika tränade att se saken från det hållet.

Och det är nu vi har kommit fram till själva poängen. För det finns en poäng med att söka efter det positiva i stället för det negativa! Om vi lär oss att se det som andra lyckas bra med, bygger vi samtidigt upp ett eget förråd av goda exempel. Som vi sedan kan återanvända i något annat sammanhang. På så sätt kan våra egna positiva kommentarer komma oss själva till nytta i slutändan. En smart strategi, alltså, för den som själv vill bli en aning klokare. Och mottagaren, som får bekräftat vad den har gjort bra, blir samtidigt uppmuntrad och motiverad att göra ännu bättre ifrån sig. I ljuset av det kan man verkligen grubbla över vad negativ kritik skulle ha för funktion.