Populärvetenskapens förklarande ljus

Det finns ett flertal anledningar till att vi bör popularisera forskning. I artikeln Populärvetenskapens förklarande ljus lyfter jag fram fem goda skäl: demokrati, kunskapsförsörjning, samarbete över ämnesgränser, tillämpning och nya insikter. Artikeln publicerades i dag i Linköpings universitets tidskrift Venue. Läs den gärna här!   

Vad är det för likhet mellan en MOOC och en bok?

Oj vad tiden går! Jag inser att jag har misskött min blogg gravt och inte skrivit på jättelänge. Men det finns en anledning, eller två. Minst. I stället har jag skrivit filmmanus till vår kommande MOOC om Akademiskt skrivande. Jag har också skrivit, redigerat och korrekturläst manus till min tredje barnbok om hundtokiga Alva, Alvas värsta dag. Så nu när boken är hos tryckeriet och MOOC:en görs klar hos filmteamet får jag lite andrum. Och då passar jag på att fundera över vad det är för likhet mellan att skriva en barnbok och manus till en MOOC. För likheter finns det, tro mig!

En sak som är säker är att båda skiljer sig rätt mycket från en akademisk text. Språket är ledigt och ska vara lättillgängligt och talspråkslikt. När vi filmar föreläsningar till kursen läser jag mitt manus direkt från telepromptern. Det jag säger blir ordagrant så som det står i manuset. Då duger det inte att läsa upp en styltig skriftspråkstext. I stället gäller det att lyssna in hur jag brukar prata, till exempel när jag håller en vanlig föreläsning. Och exakt så måste jag också skriva mina manus. Med lite så och ju och liksom.

Det sättet att skriva är väldigt likt hur jag skriver i mina barnböcker. Särskilt i dialogen mellan Alva och hennes kompisar. Det måste låta som det verkligen gör när tolv-trettonåringar pratar med varandra – om hundar, kärlek och bekymmer. Och det är det som är halva nöjet med att skriva. Jag överraskas ständigt av vad mina karaktärer har att säga. Ibland skrattar jag till och med högt åt deras repliker medan jag skriver dem. Jag vet inte vad det säger om mig som person. Men så länge både läsarna och jag har kul ser jag ingen större anledning till oro.