lördag 26 oktober 2013

Författarens julafton


I går var det julafton. Då fick jag många paket. Fastän jag visste vad som fanns i dem var det med stor spänning jag började öppna. Inuti låg nämligen min barnboksdebut. Det är den fjärde bok jag har skrivit, eller okej, femte om man räknar min avhandling. Men detta är min första egenutgivna bok, som jag har skapat från ingenting alls, och sett växa fram ord för ord och mening för mening. Jag har brottats med layout och korrektur, InDesign och Photoshop, slitit mitt hår och varit nära att ge upp. Och för att vara helt ärlig: att skriva själva berättelsen var långt ifrån det svåraste. Det var det andra som trilskades. Som när provboken inte stämde med pdf:en. När tryckeriet plötsligt ville ha ett ”hardcoveromslag” med jättekonstiga mått, och jag hade trott att vi redan var klara med omslaget. Jag är inte layoutare, och inte typograf. Det ska gudarna veta, och det blev jag brutalt påmind om. Men jag lärde mig mycket under resans gång. Och när jag öppnar kartongerna och packar upp, bok efter bok och bläddrar, ja då är känslan nästan overklig. Berättelsen som tog form i min fantasi finns där nu, svart på vitt.

Stolt som en nybliven mor vill jag förstås visa upp den, Alvas önskehund, med sitt fina omslag av Emilia Nilsson. Och den som till äventyrs vill veta mer är välkommen att besöka bokens webbsida på hundtokig.se.


måndag 21 oktober 2013

Didaktiken i praktiken


Nyss hemkommen från tioårsjubileum och konferens på den nationella forskarskolan i naturvetenskapens och teknikens didaktik (FontD) i Norrköping summerar jag mina intryck. Särskilt upplyftande var det att höra den internationella panelens tankar och visioner för framtiden när det gäller didaktisk forskning. Det var raka rör och inga krusiduller:

Didaktisk forskning bör aktivt involvera lärarna, och inte ske över deras huvuden. På så sätt kan lärares kunskaper och erfarenheter tas tillvara, samtidigt som lärarna får möjlighet att i än högre grad utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt till sin undervisning – ett akademiskt lärarskap. Ökat samarbete mellan forskare och lärare är därför en konstruktiv väg att gå.

Didaktisk forskning får inte vara för långt ifrån praxis. För att den ska bidra till bättre lärande och undervisning måste det finnas en verklighetsanknytning. Forskning som är alltför teoretisk är däremot mindre meningsfull.

Resultat från didaktisk forskning behöver publiceras där lärare läser. Om resultaten inte når lärarna får de ingen effekt. Didaktikforskare måste skriva, synas och höras i massmedia, och berätta för den breda allmänheten vilka faktorer som påverkar skolan och dess resultat. Först då kan skolan förbättras, på vetenskaplig grund.

Kloka ord som jag välkomnar. Bara att fortsätta forska då.

tisdag 8 oktober 2013

Skönlitterära tankar i vetenskapens värld


Av de skatter jag tog med mig hem från årets Bokmässa är nog Kim M. Kimselius Att skriva med glädje den jag känner varmast för. Inte bara för att jag fick boken signerad, och dessutom en trevlig pratstund med författaren, utan också för att den verkligen väcker glädjen att skriva. Kim M. Kimselius, som har ett imponerande antal ungdomsböcker på sin publikationslista, delar generöst med sig av sina erfarenheter och tips, och det är inte utan att man blir inspirerad! Just det kreativa skrivandet har nog en lockelse för många och hon visar hur författaren på ett systematiskt sätt kan kanalisera sina idéer och sätta dem på pränt. Men det som hon kanske inte själv tänkte på när hon skrev boken är att den inte bara handlar om skönlitterärt skrivande. Många av råden kan lika gärna tillämpas på andra genrer, till exempel den populärvetenskapliga, eller varför inte den vetenskapliga?

Med det sagt känner jag att här behövs exempel. Jag kommer därför att varva några av Kimselius råd med studentcitat från ett material som jag just håller på att analysera. Studenterna, som alla har gjort ett examensarbete i biologi, har fått skriva en populärvetenskaplig artikel om sitt projekt – innan de skrev sin vetenskapliga rapport. De har också fått reflektera över hur erfarenheten från det populärvetenskapliga skrivandet kom till användning när de skrev rapporten. Här är ett axplock av hur de tänker.

Student 1: Man skall försöka göra läsandet intressant, även om det är en vetenskaplig rapport. Till exempel tycker jag att det är viktigt med en titel som väcker lite nyfikenhet, även om det är en vetenskaplig rapport.
Kimselius: Skrivglädje för mig är när jag berättar något jag tycker är roligt att läsa, antingen det är en dikt, en novell eller en hel bok. Skrivglädje är när du skriver direkt från ditt hjärta, om något du brinner för, ord du har inom dig som bara måste komma ut.

Student 2: Kanske ska introduktion och diskussion skrivas i lite tätare anslutning till varandra? Eller åtminstone få lite mer uppmärksamhet och tid lagt på sig.
Kimselius: För att vara säker på att mina böcker slutar bra brukar jag skriva slutet först! Eller i alla fall i början av mitt skrivande av den nya boken. Om jag har slutet klart för mig då vet jag vart berättelsen är på väg, då blir även hela berättelsen lättare att skriva.

Student 3: Det populärvetenskapliga skrivandet påminde mig konstant om personen som skall läsa mitt arbete. Mitt skrivande blev mer öppet och jag blev mer mån om att göra arbetet lättförståeligt.
Kimselius: Skriv nu en saga som glimmar, glittrar och fängslar. Skriv den så att alla vill läsa just din saga.

Skillnaden mellan det skönlitterära och det vetenskapliga skrivandet kanske i själva verket är mindre än vi tror. Även om genrernas texter skiljer sig åt, finns det ändå mycket i själva skrivprocessen som är lika. Och även om insikten om skillnaderna hjälper oss att bli bättre skribenter, kanske vi är än mer hjälpta av att kunna se likheterna.