tisdag 30 november 2010

Veckans poptips: Ransonera fula förkortningar

En del forskningsämnen är det nästintill omöjligt att skriva om utan att använda facktermer. Ofta är det inte något problem om termerna förklaras och används med urskillning. Något som däremot stör är om termerna får ta överhanden, särskilt om de även påverkar texten rent visuellt. Vissa termer gör helt enkelt texten ful, och det förhöjer förstås inte läsupplevelsen.

Termer som lätt kommer att dominera en text kan vara långa, otympliga benämningar, men det kan också vara förkortningar. Exempel på sådana förkortningar är benämningar på olika slags molekyler. Så hur gör man då om ens forskning kretsar kring just molekyler med besvärliga namn?

I en artikel som handlar om exempelvis dioxinet TCDD, proteinet ARNT och receptorn AHR, kan det vara klokt att ransonera benämningarna i texten. Ibland går det bra att beskriva en molekyl utan att ange dess namn. Vill man så kan man nämna namnet en gång, men därefter benämna molekylen mer allmänt, t.ex. dioxinet, proteinet eller receptorn.

Här nedanför finns ett utdrag ur en artikel där skribenten har bearbetat sin text, bl.a. genom att minska mängden förkortningar, för att göra den mer läsvänlig:

Före
Dioxin är en grupp giftiga kemikalier som vi människor får i oss genom bland annat mat och rök. Det mest välstuderade dioxinet kallas TCDD och det har visat sig att TCDD kan orsaka bland annat cancer. Det har visat sig att testiklarna är ett av det mest känsliga organen för TCDD. TCDD utövar sina effekter genom att binda till en receptor som kallas AHR. Denna receptor bildar ett komplex med ett protein som kallas för ARNT. Det har visat sig att AHR även associerar med AR och därför kan även AR påverkas negativt av TCDD. Som ett resultat av detta tros därför TCDD påverka reproduktionsförmågan hos män negativt.

Efter
Dioxin är en grupp giftiga kemikalier som vi människor får i oss genom bland annat mat och rök. Det mest välstuderade dioxinet kallas TCDD och detta dioxin kan orsaka bland annat cancer. Det har visat sig att testiklarna är ett av de mest känsliga organen för detta dioxin, som utövar sina effekter genom att binda till en receptor som kallas dioxinreceptor. Denna receptor bildar ett komplex med ett protein som kallas för ARNT. Dioxinreceptorn kan även interagera med androgenreceptorn och därför kan även androgenreceptorn påverkas negativt av dioxinet. Som ett resultat av detta tros därför detta dioxin påverka reproduktionsförmågan hos män negativt.